Fordon

oOh jag är numera säker på att jag tillhör den kategorin. De veka. Det tär något fruktansvärt på psyket att träna ben hårt. Att man tror att man är helt slut vid 7-8 reps och vet att man SKA göra alla 15 stycken. När det brinner i benen, halsen ha vridit sig två varv så man inte kan andas och hela kroppen skriker sluta. Lägg därtill på vetskapen att det var första setet av många som kommer vara likadana. Det är lite här jag har svårt att se ljuset i tunneln. Jag har flera gånger gjort färre set än vad jag har tänkt mig. Jag kanske ändrar övningar och/eller set samt reps. 

 

Inför dagens benpass laddade jag upp med Tom Platz. Hans legendariska ben är oslagbara :) Hur mycket jag än ville så tycker jag inte att jag fick till det träningspass jag hade hoppats på. På frontböjen hade jag exempelvis gett mig fan på att reppa till riktig jäkla failure på första setet, men trots att det var nära, och att jag fick kriga för kung och fosterland för varje repetition, så förmådde jag inte att testa en sjätte som jag definitivt hade failat på. Jag orkade helt enkelt inte.

 

Knäböj:
20x60kg

15x70kg

10x90kg

5x100kg

5x110kg

5x120kg

5x130kg

3x140kg

1x150kg

 

 

En dag ska jag kunna visa upp ett par rediga stockar. Och vader. Efter detta år vill jag kunna se att jag är en bra bit på vägen, men slutdestinationen kommer vara antingen sommaren 2015, när jag fyller 30, eller vid årsskiftet 2015/2016 efter ett halvårs deffande. Först upp till 100kg, sen skala bort åtminstone 15 pannor. Eyes on the prize.